Dag 12: Något som har ändrat mig: När jag var liten så tappade jag bort mina föräldrar på Liseberg, Jag hade lyckats fastna i nån kaninshow eller nått och dom hade fortsatt gå. Eftersom de var proppfullt med folk överallt så var jag omringad av främlingar. Jag började tokgråta och skrika allt vad jag hade MAMMA om och om igen. Jag klättrade upp på en bänkt för att se om jag såg dom längre bort men jag såg dom ingen stans. Då börjar jag (så osmart som jag är) gå samma väg som dom hade gått. Man har ju fått lära sig: Om du tappar bort mig så ska du stanna kvar där du är osvosv.. Aja så tur som jag hade, så hade dom märkt att jag var borta och börjat gå tillbaka och leta efter mig. Jag stötte ihop med dem mitt i folkmassan.. TACK för det! Nu idag kan man ju säga att jag inte släpper mina småbröder ur sikte, och om jag kommer få barn någon gång så är det typ koppel som gäller.. nämen typ. Jag kommer iaf ha riktigt bra koll!